Våra hjärnor älskar att fundera över problem. Och det är ju bra när det behövs och när det leder fram till en lösning.
Men ibland blir det för mycket av ”det goda”. Det händer när vi tar ut katastrofer i förskott, gnäller över saker vi inte kan påverka eller ligger vakna på natten och försöker lösa problem när vi borde släppa oron och ta tag i saken senare, utsövda och klartänkta.
När vi anser att vi har ett problem är det faktiskt inte alltid vi har ett bekymmer som behöver lösas här och nu. Ofta är det så att vi tänker på något som ska hända, och oroar oss för hur det ska gå.
Om jag fastnar i grubbleri kan jag fråga mig själv:
”Har jag ett problem just nu?”
Ofta är svaret nej, och i så fall behöver jag ju inte oroa mig. Om svaret är ja, då är frågan om jag kan göra något åt det. Kan jag det? Vad bra, då behöver jag kanske inte vara så orolig?
Den största utmaningen är kanske att ha problem som man inte kan påverka. Men då är det ändå berättigat att fråga sig själv: ”Blir det bättre om jag oroar mig? Om inte, vad kan jag göra för att minska min oro?”
Jag säger inte att verkligheten alltid är så enkel som den ser ut på min bild, men jag gillar den ändå för den är tänkvärd och uppiggande.
LISELOTTE STÅLBERG, ledarutvecklare & certifierad coach, februari 2021
➤ Är du ledare och står inför en utmaning? Jag kan vara ditt stöd och bollplank.
Kontakta mig gärna för ett kostnadsfritt prova på-samtal. Mejla mig så hittar vi en tid.